Två visioner för Indiens kvinnor
Indien är världens största demokrati med över en miljard invånare. Det är även en av världens snabbast växande ekonomier, men de ekonomiska skillnaderna inom befolkningen är mycket stora. Över 80 % av Indiens medborgare lever på mindre än 2 USD om dagen och fattigdomen är framförallt koncentrerad till byarna ute på landsbygden. Hungerprojektet har varit verksamt i Indien sedan 1984. Vi arbetar med mobilisering, jämställdhet och lokal demokrati. Speciellt fokus läggs på två visioner: att alla flickor ska få gå i skola, och att ge vuxna kvinnor utbildning och självförtroende så att de kan göra sina röster hörda och vara med i beslutsprocessen i samhället.
På den lokala nivån hålls val vart femte år. Enligt lag är en tredjedel av alla positioner i byråden, så kallade Panchayats, reserverade för kvinnor. Trots detta är det många kvinnor som inte vågar inta sina platser, mycket beroende på brist på självförtroende, men även av rädsla för våld. Många kvinnor får utstå hot och våld från den egna familjen men också av andra bybor som anser att en kvinna inte kan och ska göra ”mannens jobb”. Hungerprojektet utbildar därför byborna i jämställdhetsfrågor.
Women´s Leadership Workshop
Hungerprojektet har under de senaste sju åren utbildat och följt upp kvinnorna som blir invalda i Panchayats. De invalda kvinnorna får gå en ”Women’s Leadership workshop”. Målet under de två första åren är att öka kvinnornas kunskaper och ge dem bättre självförtroende. Kurserna hålls under två till tre dagar och under denna tid får kvinnorna utbildning i lagar och rättsväsende, om regler gällande den sociala välfärden och byggandet av till exempel vägar och skolor. Man undervisar också om kosthållning och näringslära. Nästan 50 % av barnen i Indien är undernärda och det är oftast kvinnorna som har ansvaret för barnen. Det viktigaste i kursen är dock att få kvinnorna att tro på sig själva så att de vågar ta steget ut och gå till sina Panchayats. Ungefär tre månader efter den första workshopen träffas kvinnorna igen för att utbyta erfarenheter och information. Kvinnorna berättar om sina upplevelser och man diskuterar svårigheter som uppstått och hur man löser dem. Uppföljningen är till för att knyta kvinnorna samman så att de kan stötta varandra i framtiden för att orka kämpa vidare i motgångar. Man anordnar sedan regelbundet möten där de invalda kan lära sig av sina respektive framgångar och motgångar.
Under det tredje året arbetar man vidare på att stärka nätverkandet mellan kvinnor så att de gemensamt kan göra sig hörda och påverka demokratin. Kvinnorna börjar också lära sig mer om hur de kan komma vidare i politiken på en högre nivå. Det fjärde året är ofta året då man börjar se varaktiga resultat av de förändringar som man arbetat för. När detta sker så ökar kvinnornas självkänsla och de börjar arbeta mer drivet för en positiv utveckling. Stödet från byborna hjälper dem att finna kraft i att ta itu med de viktiga frågorna och med ett ökat lokalt stöd kan kvinnorna lättare hantera konflikter med politiker på en högre nivå.
Det femte året har Hungerprojektet informerat om kvinnors rättigheter och skyldigheter att rösta. I flera månader innan valen anordnar man workshops där man upplyser alla kvinnor om betydelsen av att de vågar utnyttja sin rösträtt, men också om hur viktigt det är att kvinnliga kandidater ställer upp i de större valen. Man informerar och utbildar stora delar av den lokala befolkningen så att kvinnor som vågar ställa upp i valen har stöd från både familj och samhälle.
Foto: Paul Voorthuis / Highzone Photography
Sarojini Naidu-priset
Hungerprojektet arbetar kontinuerligt med media och näringsliv för att bygga upp en positiv bild av kvinnorna i Panchayats. Vi har instiftat ett årligt pris, Sarojini Naidu-priset, till den journalist som skriver det bästa reportaget om kvinnornas kamp på gräsrotsnivå. Två gånger om året ordnar vi även en workshop där vi bjuder in journalister från både lokala och nationella tidningar och kvinnorna från flera Panchayats. Journalisterna kan då få lära sig mer i detalj om kvinnornas erfarenheter och det bidrar till en positiv bild av kvinnorna som sedan förhoppningsvis återspeglas i medierna.
.jpg)
